Helgslut och fortfarande trött
Ibland går helgerna lite väl fort och är över lite väl snabbt. I helgen tycker jag att när väl fredagen infunnit sig så var det i nästa stund söndag. Fattar inte vart den tog vägen. Har dock kommit igång med lite målande inför kommande kulturdagar iaf. Å det känns skönt att va igång, typiskt nog så får man avbryta och sluta just som man är igång och vill fortsätta. För det är oftast det som är det svåraste för mig nu för tiden, att komma igång. Men vad gör man när man måste jobba och tjäna sitt uppehälle. Sedan min kollaps så har jag även längre starträcka, lägre stressgräns och kortare ork. Det är som att lära känna en ny person som inte är som jag var tidigare. Jag börjar sakta lära känna mig själv efter utmattnings depressionens faktum. Förstår att jag inte tog mig tid att bli helt frisk och att de sviter jag har efter sjukdomen ligger där under ytan och gör sig påmind. Jag förbannar detta tillstånd för jag förstår att jag skadat mig själv så att jag inte klarar av saker jag tidigare inte ens tänkt på att man behöver klara, att saker jag gjorde och kunde var självklara och att de aldrig skulle försvinna. och inte kan jag tala om det heller för vem vill ha att göra med en person som är opålitlig och inte tål stress eller måsten. Hur dum kan man vara när man kör sig själv in i väggen för att vara andra till lags eller för att få erkännande, beröm och kärlek.
Tror jag just fick svaret på varför helgerna ibland känns extra kort. Jag behöver längre vila och återhämtningstid än förut. Kommer just ner i varv när det är dags igen. Hjärtat slår lugnare en kort stund för at i nästa stund öka i puls. Tycker inte om mitt nya jag och tycker inte om att jag själv inte styr över mitt mående och min ork längre.
Mitt råd till er idag är att jobba inte ihjäl dig, och går du genom kriser eller olyckor så var inte så himla duktig. Låt dig sörja eller hämta dig så länge som det behövs. Våga ta hjälp, våga var svag och våga säg nej. För ingen kommer att tacka dig för att du sliter ut dig och den enda som får lida är du själv och möjligen dina nära. Men jag vet detta råd är det svåraste som finns för i dagens samhälle finns inte utrymme för att inte vara på topp jämt, och att visa sig svag är att vara svag, eller???
Har iaf haft en bra och vilsam helg, med frukost på säng, skapande och trevligt sällskap.
Utsikten från fönstret när jag satt och målade i lördags, fick stanna upp och bara titta på det vackra ett tag.