Ja de e frågan som jag har idag. Är det viktiga att se BRA ut eller se bra UT? Efter två dagar med nya glasögon utan en enda kommentar så börjar jag undra om de är så fula så att ingen vill säga något och låtsas som om de inte ser något eller om det faktiskt är så att de passar så bra så att ingen märker att jag har nya glasögon. Jag ser iaf otroligt mkt bättre och jag börjar ana att min ihållande huvudvärk under hösten och vintern kan ha berott på det faktum att glasögonen var helt kass. Min syn på långt håll hade blivit bättre och synen på nära håll sämre och brytningsfelet förändrats så det var nog så att de inte fungerade så ´bra (de var även repade mitt i synfältet så mina ögon har fått kämpa en del för att hitta skärpa) tur man är skärpt iaf. ;)

 

Ja, ja det är nog så att viktigaste är hur man ser så jag får väl helt enkelt bara vara nöjd att jag äntligen efter säkert 3 år kom iväg till optikern och fixade nya glasögon. Det är ju så att så länge man har barn i huset så glömmer man bort att se till sina egna behov, samt att ekonomin när man ensam drar lasset är lite begränsad också. Så nu passar jag på för fullt innan det är dags att bli aahka å prioriteringen kanske återgår till barn och barnbarn. Lite nya saker till mig och hemmet varje månad så ska jag nog vara ikapp med allt förfall så småningom.

 

Kom dock på häromdagen att det blir nog mina barn som får bekosta frissan en gång / år i alla fall, för det är ändå dom som gett mig mina gråa hår.