Idag är jag bara sjuk.

Har förstås jobbat som vanligt, men när jag kom hem stöp jag i soffan och somnade där helt utmattad med ont i huvud, hals och kropp. Troligen feber också. Det är både och att vara sjuk och vara ensam. Det är skönt för man behöver inte känna dåligt samvete för att man inte orkar laga mat eller göra sånt som måste göras i ett hem. Man behöver inte heller överdriva sin sjukdom för att nån ska förstå hur dåligt man verkligen mår, på riktigt. Jag känner ju själv hur jag mår och jag vet ju att det är på riktigt. Men visst skulle det vara skönt med nån som pysslar om en lite. Åker och köper glass, fixar lite te med stärkande örter och som har på en film och bara sitter bredvid medans man själv slumrar till ibland.

När man är sjuk vill man vara liten igen och få nyponsoppa med glass, godis och en ny tidning eller nån som bara lägger sin hand på pannan och säger att "du känns lite varm, vill du ha någonting".

Jag har verkligen inte tid eller lust att vara sjuk, men ibland så är det väl bara att gilla läget och vänta ut skiten.