I helgen har jag varit i ingemansland. En stuga mitt i skogen mil från närmsta granne.

man kan tro att man blir rädd och tokig av all tystnad och allt mörker, men det är precis det som jag behöver för att komma nära mig själv. Tystnaden som gör att man hör sig själv utan överöstande ljud och brus. Sedan mörkret som på natten när man måste ut för att göra sina behov är så svart så man inte ser vart man går utan pannlampa. Men ser man inte något utåt så får man titta inåt och då har man chans att se sig själv också. Jag sover mycket när jag är i en jakt- eller fjällstuga, det är som om jag tömmer mig på alla måsten och alla krav. Man känner sig kravlös, fri och lugn. Att sedan på dagen gå sakta genom ett vitt frostfyllt skogs och myrlandskap med bara en hund och sin vän, tyst men ändå tillsammans, hoppas på lite jakt och längta tills man gör upp en eld och får grilla en korv och vila i nuet är inte dumt alls. Det är inte ens dumt att frysa lite, för när man sedan kommer till stugan kan man elda i kaminen, och medans värmen sprider sig i det lilla rummet dricker man en varm glögg som tinar upp en inifrån. Alla borde få ha en stuga mitt i ingenstans å umgås med sig själv. Jag har iaf lärt mina barn det. Så jag uppmanar alla till att hitta sin egna fristad, sitt eget rum av tystnad och frid. Jag tror alla behöver det, annars springer vi snart ifrån oss själva och ser kanske inte väggen som plötsligt står där.

Ta hand om er.