...tänker viruset som nu bosatt sig i min kropp. Eller så är jag så himla omhändertagande så den bara trivs att bo i min kropp helt enkelt. När jag äntligen blivit av med barnen så kommer ett virus och bosätter sig hos mig, inte riktigt vad jag hade tänkt mig precis....

Jag matar den med, vitaminer, ipren, ingefära, honung, vitlök, varma duschar och lugna kvällar i soffan. Ni hör ju, inte undra på att den stannar. Den vilar lite ibland så jag jobbar på och tror att den försvunnit, men icke. Lite titt som tätt gör den sig påmind i form av hostattacker, rinnande snor, yrselattacker, halskli och svettningar å då känner jag mig trygg, för då vet jag att jag inte blivit övergiven. Man ska passa sig för vad man önskar. Jag önskade mig sällskap å kände mig ensam. Så min bästa vän blev ett virus....KUL!

 

Förutom det så slog det mig idag att jag måste gå ner i arbetstid nu när alla barn flyttat och är utspridd i världen. För huj så fullt upp jag har med att skicka paket och fixa å dona å komma ihåg alla viktiga dagar å att komma ihåg att höra av mig bara vanliga dagar också. å tänk när det kommer ett barnbarn som ska bo på Irland, Hjälp! Det blir stressigt att hjälpa till att hämta på dagis kan jag säga.

Fast om jag ska vara allvarlig så är det faktiskt så att jag vill på riktigt kunna hjälpa och finnas för mina barn och barnbarn på riktigt. Å då funkar det inte riktigt att jobba heltid. Är jätterädd att glömma bort viktiga dagar som namnsdagar å sånt. Att missa dansuppträdanden, barnbarns uppväxt och att kunna bjuda vardagsmiddagar, rycka in som , ja vad som helst. Jag vet att jag fanns där varje dag i många, många år. Skjutsat, hämtat, tröstat, stöttat, tjatat, fixat, påmint, lyssnat, ordnat, lagat, kramat, gråtit, skrattat, flamsat, tittat, hittat, grälat, irriterat, inspirerat och mycket mer. Men jag vill finnas där många år, och inte bara långt borta. Men jag vet att vi löser det på något vis och jag tror att bara kärleken, förståelsen och viljan finns så finns närheten kvar. Trots att man är långt ifrån varandra.

 

Nu säger min vän virus att vi måste gå å lägga sig. Så de e bäst jag gör som den säger för annars kanske min följeslagare för tillfället överger mig. Kram å hej!