Vikten av sällskap

I våras när det var ett faktum att jag skulle inte vara ensamstående längre utan även ensamboende så dök tanken upp på att det nog skulle bli tufft att bo kvar själv här, och eftersom det inte var så länge sedan vi flyttade hit så var tanken på att flytta med allt igen en mardrömstanke. Å ska man ändå bo i en stad så är även läget jag har nu mkt bra med gångavstånd till både jobb och VM. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att hyra ut ett rum. Som tur var hade min syster redan ett förslag på hyresgäst. Så i augusti flyttade lillpigan ut och i september flyttade min hyresgäst in. Ett halvår senare så inser jag nu att det var ett otroligt bra beslut och utan min bokompis så hade jag känt mig än mer ensam och saknaden efter mina barn hade varit än större. Det funkar otroligt bra, och en gång i veckan lagar vi mat till varandra. Varannan vecka lagar jag mat och varannan blir jag bjuden. Lagom mycket och lagom lite.
 
Så dagens råd till alla ensamma är att hitta en matkompis. Det är så mycket roligare att laga mat till nån och tänk så lyxigt det är att en dag i veckan bara komma hem och sätta sig ner till dukat bord.  Idag var det min tur. Tacksam för mitt sällskap, hon är bra min hyresgäst, och tack syster yster som hitta henne till mig.
 
Rotfrukter i ugn, festlig  honungsmarinerad tjälknöl med kantarellsås och lingondricka.
Ekologiskt och hemmagjort så det förslår.
 
Marja
2015-02-06 @ 23:48:52

Jo! Håller med om att det är en bra ide! Jag försöker att bjuda min älskade laevie Nils Ove på middag onsdagar, då har han slöjdkväll på Duodjiinstituhtta efteråt! Han är tacksam att bli bjuden, jag tacksam att ha flera än bara mig och Meerke till middag samt ha någon att "vuxenprata" med!

Svar: Toppen! Fortsätt så och hälsa så mkt. Sköt om er och ta hand om varandra. <3
None None




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

tjidtjie.blogg.se

Hur är det när barnen flyttar hemifrån å du är ensam kvar. Till mina älskade ungar.

RSS 2.0