Ibland så bara har jag lust att skrika rakt ut till eleverna att nu f.....n får ni väl ändå skärpa er. Vad är problemet egentligen? Jag fattar ju att det finns bakomliggande orsaker till de svårigheter de har men ibland har man bara lust att ge upp att skrika rakt ut att NÄ NU TUSAN HAR JAG FÅTT NOG, smälla i dörren och bara gå hem. Man sitter där till sent in på natten och försöker planera en intressant, tydlig, varierad och genomarbetad introduktion med stöd av text, bilder och ljudeffekter. När jag efter en lektion sedan står där själv med felplacerade produkter och en halvtimmes städning efter at eleverna lämnat salen med lovord av städade områden så pustar jag ut innan jag försöker föra in de kvalitéer jag ska ha noterat mellan räddningar av felvända tyger, felvalda saxar och ogjorda moment. Ingen har tittat på smartboarden där instruktionerna steg för steg med bildstöd och hjälplistor är väl upplagd till elevernas hjälp. Vad är det som gör att barn idag blir mer och mer oförmögna att kunna läsa och förstå instruktioner, orka tänka till och försöka själva? Rädd för att göra fel så de får göra om förväntar de sig även att jag ska tala om vad de ska göra, visar och helst syr arbetet så att jag sedan kan ge dem ett A. När jag sedan försöker förklara vad som saknas, och att man genom att springa omkring i salen med en supermanmantel visar på en viss okunskap i att handskas med material och verktyg så ser de helt oförstående ut, gärna skyller på någon annan (helst på läraren) ja då ger jag nästan upp. Att det sedan ska vara jag som måste göra mer intressanta lektioner och roligare genomgångar går jag inte med på. Jag vet att jag faktiskt är duktig på det jag gör och att jag redan serverar dem alla A på ett silverfat.

 

Skämmer vi föräldrar bort våra barn, försöker vi i all vår godhet och välvilja skydda dem så fanatiskt från jobbigheter att de blir oförmögna att lyssna på andra helt enkelt? Tar vi ifrån dem förmågan att tänka själva i vår rädsla att de inte ska tycka om oss. Skyddar vi våra barn så inninorden att de blir en plåga för samhället? Ska alla få skriftliga instruktioner med bildstöd för att kunna göra ett jobb i framtiden eller ska ingen behöva få en tillsägelse utan motkrav. Kommer alla i framtiden kräva enkla jobb anpassade till mina behov med bra betalning utan motkrav. Eller kommer alla att bara se till sitt bästa och ha oförmåga att förstå hur andra har det framöver. Kommer det i framtiden att följa med en ljudfil med en rolig röst av en kändis som förklarar hur du ska montera upp din IKEA hylla.

Snälla föräldrar. låt era barn få  hjälpa till mera. Se det verkliga livet mera. Skydda inte ihjäl dem för då kommer de att bryta ihop och skylla på att det är erat fel att de inte får de bästa jobben eller lönerna. Låt dem skotta gården, gå å handla, cykla till sina kompisar eller träningar, montera ihop sin egna hylla, städa familjens toa, laga familjens middag, rensa ogräs, tvätta sina kläder, betala eller laga det de har sönder och hjälpa sina syskon med läxorna. Låt dem kämpa mer för att få det de önskar sig. Man får inte högsta betyget om man inte jobbar, man får inte de bästa jobben om man inte orkar kämpa, ingen annan hjälper dig att nå dina drömmar. och de dör inte av en tillsägning eller att de missar en bana på tv-spelet. När man blir vuxen måste man jobba själv och då kan det vara bra att kunna följa en instruktion, hitta kreativa lösningar, arbeta självständigt och ta eget ansvar.

Våga vara vuxen, våga säg ifrån och våga ställa krav.

Buerie jijje!