Nomadliv
Att man har nomadlivet i blodet är inget man kan tvivla på. Trots det så är jag nu väldigt trött efter allt resande för att få träffa min familj och mina barn. Från i mitten på december så har jag inte varit i min lägenhet i Falun (som ska vara mitt hem) en enda helg. Mittådalen, Idre, Orsa, Härnösand och Irland har jag dock hunnit med och det har varit fantastiskt, men nu skulle jag behöva landa. Inte bara för att hem å jobba ihop pengar utan för att sortera både tankar, saker, uppdrag och tillvaron. Men det ser inte ljust ut riktigt än, till helgen fyller karln år så det blir bara till att packa om och resa till Orsa en sväng. 4 nätter får jag hemma, å dt borde jag ju hinna en del på men det blir mest att sopa undan det värsta och hålla tillvaron flytande. Jag är ändå glad att jag har ett så rikt liv och att mina barn har modet att använda sina vingar och våga följa sina drömmar och jag tror att ett ord som jag haft på kylskåpet under deras uppväxt är något som gett dem mod och trygghet.
Jag är inte där mina skor står
utan där mina drömmar är
Irlandsresan var fantastisk, ett fantastiskt landskap och otroligt trevliga människor. Men resan var mest fantastisk för att nu vet jag hur storpigan bor och hur det ser ut där hon lever sitt liv nu. En sak som också är bra med att resa och bo på nya platser är att bli uppmärksammad på hur bra vi har det i Sverige. Den här gången har jag upptäckt vilka varma hus vi har i Sverige. Är ganska varmblodig, men har nog aldrig frysit så inomhus tidigare. Jo möjligen första dygnet på Kreta för några år sedan då vi kom till ett kallt Kreta i bara sommarkläder till ett stenhus utan värme. I Sverige har vi kallt ute, men varmt inne.
Kram kram för nu
