Idag fyllde min yngsta piga 20 år. Det innebär att jag inte har några tonåringar längre. Mina små barn är vuxna barn. En märklig lite overklig känsla och uppenbarelse. Att få vuxna barn är en både fin och skrämmande upplevelse. Man är glad att det gått så bra som det gått, man hoppas att man gett dem förutsättningar och verktyg att klara av det vuxna liv som nu ligger framför dem och samtidigt vill man ju fortsätta finnas där lite i bakgrunden och på sidan om. Som ett bollplank, eller en livlina att ta till om de vinglar till, tappar fotfästet eller bara vill dela sina egna upplevelser i livet. Från att ha varit där varje dag till att finnas där någon gång då och då är ett stort steg för alla parter.

För 20 år sedan visste jag inte vem den här fina personen var, det enda jag visste var att jag älskade henne gränslöst direkt som hon låg i min famn. Nu 20 år senare så vet jag vem hon blivit, vad hon tycker om och inte tycker om, men vet även att ingen människa är samma från dag till dag. Denna tjejen har gett mig glädje och sorg, stolthet och oro, lycka och gråa hårstrån. Ja med tre barn så har jag fått ganska mycket gråa hårstrån, men som tur är finns medel mot gråa hårstrån, för jag skulle inte vilja vara utan en enda sekund av de stunder jag fått haft mina barn i mitt liv. De är livet för mig.

Helgen har fört med sig minnen och tankar, vi har bara varit nära och med varandra, många samtal kring minnen från förr och tankar kring livet. Är så glad att jag får fortsätta vara delaktig, fast mest glad över att vi har varandra. Det var bara sonen som saknades, fast även om han inte är med fysiskt, så är han alltid med ändå. Han vet inte det, men alla mina barn är med i mina tankar varje dag. De är jag och de har gjort mig till den jag är, utan dem är jag inte jag.

Fast idag är mina tankar extra starka hos min stora lillpiga. Liten blev stor och det är jag otroligt tacksam över. Bara en månad gammal så höll jag på att förlora henne och från den dagen så har jag aldrig tagit livet eller mina barn för givet. Tacksam för varje dag och stund. Hon är en fantastiskt fin människa, men hon bär på många sorger och nu kan jag bara önska och hoppas att hon håller ut och får leva minst lika många bra dagar till. Tack för att jag fick bli just din tjidtjie.

Jag är som jag är men jag älskar dig från botten av mitt hjärta till universums slut.