Tillbaka!

Varit frånvarande både till kropp och själ och vill bara tala om att jag är här. 

Varit till fjanälls en vecka och det var både underbart och otroligt känslosamt. Platsen min far bygde 1987-88 samma år jag väntade mitt första barn och där han tillbringat mycket tid och där han nu fick sin aska spridd. Han sa alltid att när han blev gammal så ville han bo där, så det har vatit med både sorg och glädje att vara där. Allt, verkligen ALLT andas aehtjie i stugan och platsen. Allt har påminnt om att han fattas, från början till slut. Men jag har kännt att han är med oss och att han fortfarande visar väg i hur vi ska ta oss fram och göra. Fisket var gott, vädret var toppen och jag hittade tom hem i snöstormen själv. Det har varit som att han väglett mig genom dagarna, trotts att min kropp och själ varit totalt tom. Att det ska vara så!? Har undrat hur jag ska ta mig ur dennna kraftlöshet som tagit över min kropp och mitt liv. Men igår vad jag med om något som ger mig hopp och tro på ljuset i tunneln. Inget jag tänker skriva om nu, men återkommer när jag ser om det håller i sig eller bara är något tillfälligt. Känner iaf glädje över att jag idag känner att jag lever och att min kropp så smått börjar vakna till liv, och jag ikväll kan jag skriva utan att gråta. 

 

kram å sov väl